Fuffens del 2

Om det är någon som mot förmodan inte gissat ännu vad det är jag sysslar med så kommer här en liten hint...

Barnrumsinspo

Jo, det här ni vet, det finns en mycket mycket MYCKET stor fördel med att få ett barn till.

Man får inreda barnrum.

*hjärtögon*

Så för att smälta den här dagen så frossar jag i lite barnrumsinspo.

Det är lite prinsessvarning på det här inlägget,

 men om man har två tjejer så kanske man kan få go all in!?

Saker folk säger som gör mig galen

"Du ska inte bära henne/trösta henne/prata med henne, du skämmer bort dem då!" Nej. Det gör jag inte. Jag visar att jag är trygg. Har du sett någon 16-åring som fortfarande sitter i mammas famn?

"Mina barn har jag bara behövt lägga ner i sängen så har de somnat av sig själva och sovit hela natten." Här har jag just stått och berättat för dig att det inte funkar så med mina barn. Ändå kände du att du behövde hävda dig. Känns det bättre nu?

"Låt henne skrika bara, det stärker lungorna!" Bull. Shit. Det enda det stärker är sannolikheten för att ungen aldrig ska lita på mig igen. Och att jag blir döv.

"Haha, tänker du försöka ha dem bakåtvända i bilen ända till 4-5 år? Lycka till, de kommer aldrig att gå med på det/benen ryms inte/så gjorde inte jag." Vet du, nu är det jag som är vuxen och jag som bestämmer - inte min 4-5-åring. Hon vet inte om att det finns något som heter framåtvänt om ingen introducerat det. Benen kan man böja. Ungen är nöjd. Vad är problemet?

"Om du bara skulle göra si och så så skulle du inte ha det där problemet. Så gjorde jag och jag hade aldrig några problem." Vad bra. Har vi samma barn, eller? Inte? Nåmen dåså. Case solved.

"Oj, vilken tjock bebis du har/vad mycket hon äter/är hon redan så stor!" Alltså. Det är en bebis. Varför behövde du få den kommentaren ur dig?

"Nämen har hon inte vänt sig än/börjat krypa/gå?" Varför denna hysteri över vems barn som är bäst? Mina barn har utvecklat talet mycket tidigare än motoriken och de blir tvåspråkiga. Måste jag inleda en ny bekantskap med den meningen också för att bräcka dig?

"Nå, när kommer nästa nu då?" A) på vilket sätt rör det dig? B) när är det okej att vara nöjd?

"Varför klagar du? Vad hade du förväntat dig med att få barn?" Hur kan man ha förväntningar på något man omöjligt kan veta något om?

"Hehe, vänta bara till..." Okej. Det ändras konstant med barn. Men just nu känns allt skit och är jobbigt. Hjälper den där kommentaren mig?

"Allt sitter mellan öronen när man föder barn. Om jag är positiv och bestämmer mig för en superförlossning så får jag det." Ojdå. Hur är det med dem som får komplikationer då? Tänkte de inte tillräckligt positivt?

"Det finns ingenting som heter kolik." Du har inte haft ett kolikbarn, va?

"Jag tänker inte sitta hemma med mina barn för att de kräver rutiner, jag tror inte på rutiner. De får nog lära sig att göra som jag." Tänk om det inte funkar så då? Tänk om ditt barn är extra känsligt för förändrin? Tänk om - ve och fasa - ALLA BARN ÄR OLIKA?!

Inte bitter. Inte bitter alls.

Bloggjulfest i kväll på Juthbacka.

Bloggare iklädda galaklänningar och lösögonfransar.

Halsband och blingbling och högklackat.

Julmat och goodiebags.

Var jag är?
Ligger och nattar bebis iförd urtvättad t-skjorta och skitigt hår.

Life's unfair. Nästa år är jag först på anmälningslistan!

Wooop wooop!

I found the dress!!! 

Riksåttan live

Hola!

Förvirrad_Vasabo_89 här, hej! Är på väg till Kokkelby (Karleby för den mer civiliserade) och inser att jag inte riktigt vet vart jag ska. Har liksom bott nu snart 7 år i Munsala men har ALDRIG kört ensam till stora hemska Kokkola! Gaaah! Hela stan är ju enkelriktad och sen blir jag lika förvirrad varje gång vi kör i rondellen då jag på nåt sätt inte får in i skallen åt vilket håll stan är. (Jag är lyckligt lottad och sambo med en yrkeschaufför och behöver således aldrig skapa huvudbry åt min lilla hjärna angående dylika situationer. Han hittar överallt. Utan lampor. I dimma.)

Ja ja, är man idiot så är man. Nu ska jag springa in till Neste Edsevö efter en kaffe. Kanske det hjälper hjärncellerna?

HJÖLP!

Ok, hörni mamas.

VAD GÖR JAG FÖR FEL?!?

*andas*

Holly sov hela nätter fram till tre månader. Then she stopped. WHY?
Hon somnar bra, tar oftast inte mer än fem minuter.

Sen sover hon 30 min - vaknar och äter.

Somnar om.

Vaknar efter en kvart.

Äter.

Somnar om.

Vaknar.

Somnar om.

Vaknar.

Äter.

Somnar om.

Grymtar.

Somnar om.

Vaknar..

Så där håller vi seriöst på hela natten! Några enstaka nätter har hon sovit typ 5-6 timmar i sträck men oftast grymtat och svängt sig också under den tiden så jag har inte sovit. Whywhywhywhy?

Jag har aldrig haft en "normal" bebis, storasyster hade någon form av kolik/ångestomjaginteskrikerkonstant och vaknade en gång i timmen 7,5 månad tills vi flyttade henne i eget rum. Jag tror inte att det hjälper i det här fallet, för lillasyster skriker inte. Öppnar inte ögonen. Hon somnar lätt om. Det har ingen betydelse om jag ligger bredvid henne eller sitter i ett annat rum hela kvällen. Men jag sover inte mer än en-två timmar i sträck för hon grymtar och gnäller natten igenom tills hon får mat i munnen. Under natten äter hon galant 2-4 små Tuuti-burkar (alltså ca 400-800 ml!). Nu säger nån att hon äter för lite dagtid, men jag får inte i henne mer! Hon äter (utöver mjölken hon dricker) lunch, mellis och kvällsgröt dagtid. 

Jag vill bara lägga mig ner och sova.

En vecka.

Var som helst.

Till och med i åkpåsen.

Lillasyster

Två dagar:

En månad:

Två månader:

Tre månader:

Fyra månader:

Fem månader:

Sex månader:

Så glad, så snäll, så kär i storasyster!

Vad skulle vi göra utan dig?

"Ont, det gör ont.."

Aaaaah.

Äntligen kväll.

Ensam med barnen idag och i morgon. Sammanföll denna gång med sjuk rygg och trotsigt barn.

Ingen bra kombo.

Så nu ligger jag bredvid lillasyster (som snart vaknar för mer mat) och överväger värkmedicin för att klara morgondagen.

Jag äter aldrig värkmedicin.

Inte ens när jag föder barn.

Med det menar jag absolut inte att jag på något sätt skulle ha belönats med högre smärttröskel, tvärtom tycker jag att jag är ganska bra på att klaga över diverse krämpor. Jag är bara dålig på att göra något åt att jag har ont. Men nu efter 3,5 år av ryggvärk börjar gränsen vara nådd. Jag har fått kämpa idag för att orka stå eller sitta, och tid att ligga ner finns inte. Så nu får jag nog snällt gå och gräva i skåpet.

Men men: lite profram har vi haft idag i alla fall:

Igår möblerade jag om. Igen.

Och inledde hyacintsäsongen.

Och kvistsäsongen.

Idag åt jag gröt. Det var gott.

Och lillasyster blev 6 månader.

Storasyster målade med vattenfärger i exakt 45 sekunder.

Det är allt vad hon suttit stilla idag.

Bongade kinder med kameran.

EFIT - ett foto i timmen en vanlig måndag

Varsågoda! 

En inblick i en rätt normal (och ganska tråkig dag) för oss.

8:30 - väckning efter en "normal" natt för oss.

 Lite spring mellan sängarna och hungrig bebis.

9:30 - frukost med chefen efter alla morgonen bestyr.

10:30 - operation söva bebis i systervagnen.

11:30 - dagens lunch intages halvliggande då ryggen inte höll längre än så här.

 Tuttflaskan är inte min.

12:30 - fortfarande vågrät. 

Googlar "rygg till salu" på Findit. 

Ingen framgång.

13:30 - har matat de som ska matas för fjärde gången idag och återupptar operation julkort som avbröts mitt i igår.

14:30 - dagens andra dejt med kaffekokaren.

 Håller tummarna för att jag ska hinna dricka mitt kaffe innan f*nstyget stänger av sig. 

Igen.

15:30 - tummarna hjälpte inte. 

Intar en äppelsmoothie, mandariner och en halvkall kaffekopp.

16:30 - hör på julmusik och inser att jag glömt vart jag lagt julpyntet förra året. 

Lägger det på komihåglistan på plats 831.

17:30 - skickade sambo och dotter till hvc på spira och myser ensam med det här lilla fåret.

18:30 - flyr kaoset en stund där hemma och tar en promenad ihopp om att det ska hjälpa ryggen lite.

 Det regnar. 

Så klart.

19:30 - vågrätt igen. 

Mandarinorgie nr 2.

20:30 - nattningsproceduren fas 1 avslutad.

 Fas 2 fortsätter om ca 30 min då lillasyster vaknar igen förpåfyllning.

Och så håller vi på då tills vi blir väckta av storasyster i morgon.